media punk

Detta sker i princip varje år innan den 16:e mars. Huvudstadens Riga kommun förbjuder alla demonstrationer denna dag, detta överklagas sedan i domstol. Och då får demonstranterna rätt ändå. Båda sidor. Vilka sidor, frågar ni? Ja, det är inte så enkelt som det kan förefalla i första ögonblicket. Den ena sidan består av s k legionärerna från andra världskriget (inte så många av de kvar nu) samt mer eller mindre radikala lettiska nationalister. De vill minnas ett slag som skette den 16:e mars 1944 då lettiska legionärer alla tillsammans framgångsrikt kämpade mot de sovjetiska styrkorna. De tycker att detta handlade om kampen för frihet och mot kommunisterna. Uppenbarligen håller den andra sidan inte med. Den skaran består av mer eller mindre radikala ryska nationalister. Och de anser att varje slags manifestation till minnet av det som skedde den 16:e mars är att betrakta som inte mindre än ”glorifieringen av fascismen”. Men tro mig, dessa självförklarade fascismens motståndare är inga vänsteränglar. I deras kretsar vimlar det lika många högerextremister som inom ”fascistfalangen”.

Så här är det mycket svårt att dra några paraleller med demonstranter och motdemonstranter i Sverige. I Sverige råder det en tydlig gränsdragning mellan de högerextrema som vill demonstrera och de vänsteraktivister som vill stoppa dem. Det som sker vid frihetsmonumentet i Riga den 16:e mars kan inte förenklas och beskrivas som t ex letternas manifestation för frihetskamp och mot den sovjetiska kommunismen. Inte heller bör detta förenklas (som det tyvärr sker i både ryska och västerländska medier) som antifascisternas demonstration mot lettiska högerextremister.

Jag har aldrig deltagit i någon av dessa två sidors demonstrationer. Och tänker inte göra det heller i framtiden. Inte bara för att varken min farfar eller morfar var legionärer. Nej, jag tycker helt enkelt att kriget är något så oerhört hemskt och tragiskt för den civila befolkningen… Och de som har ändå dött i kriget – låt de vila i fred. Att utnyttja dessa människor genom att kalla de ”hjältar”, genom att skapa någon slags magi kring dem – att de typ var tvungna att kämpa på nazisternas sida, men de gjorde det för att kämpa mot kommunismen… Kom igen, krig kan och bör inte hyllas! Detsamma gäller de s k antifascisterna som försöker utnyttja krigets tragedi (ja, vissa letter valde att kämpa på ”fel” sida – men det är ju krig, dumskallar!) för sina politiska ändamål.

När allt det där är sagt så måste jag ändå säga några ord till. Oavsett vad jag tycker om de båda sidorna så har de rätt att demonstrera. Och den rätten har Riga kommunen bevisligen försökt ta ifrån dessa människor. Detta är den riktiga tragedin med den 16:e mars. Vi har sådana politiker i Lettland som vill att detta land mer liknar våra grannar i öst än dem i väst. Makten vill inte att folk utnyttjar sina mänskliga rättigheter och friheter. Tur att vi har en domstol som sista räddning. Men jag hoppas att det kommer en dag då demonstranterna behöver inte gå till domstol varje år med överklagan gällande ett och samma datum.

Didzis Melbiksis

Multilingual citizen. Europe, Sweden, media, politics.



Feedback
& suggestions
can be directed to










Powered by WordPress.
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-NoDerivs 3.0 Unported License.