media punk

Under de senaste protesterna den 24:e mars utanför Lettlands parlament och presidentpalatset uppmanades folk att ta med sig brutna paraplyer. Det var symboliskt. Många av de politiker som sitter nu i regeringen stödde den s k paraplyrevolutionen som skedde hösten 2007. De förkunnade sitt stöd för reformer, de deklarerade högt sin förakt för korruptionen, de pratade högtidligt om behovet av öppen politik. Men det visar sig att detta egentligen bara var struntprat. De paraplyerna som folk hade med sig när de kom till parlamentsbyggnaden denna regniga oktoberdag är brutna nu. Precis som politikernas löften.

Ja, det formades en politisk koalition med ett fiffigt namn Vienotiba (“enighet” på svenska) som skulle förena de goda krafterna. T o m fd chefredaktören av dagstidningen Diena valde att gå med i denna rörelse. Hon är Lettlands kulturminister idag. Men tyvärr har Vienotiba sedan parlamentsvalet i oktober 2010 inte lyckats med att förvandla sitt budskap från ord till verklighet. Stabilitet kan de garantera, visst. Om man nu ska betrakta regelbundna skattehöjningar och budgetnedskärningar som stabilitet.


Vienotiba lovade inför valet att budgetnedskärningarna (som är visserligen oundvikliga, om man inte vill vara kaxig nog för att lämna samarbetet med Valutafonden & co) ska göras genom en tredjedel av skattehöjningar och två tredjedelar utgiftsminskningar. I verkligheten har det blivit tvärtom. Man lovade också att inte röra pensionerna. Men nu pratas det mer och mer om att pensionärerna ska visa sin solidaritet, att pensionssystemet är ohållbart, osv – allt det där tyder på att det är bara en tidsfråga innan de lettiska pensionärerna får mindre pengar i plånboken. De självförklarade kämparna mot korruptionen har dessutom gått med i regeringskoalition med Zalo un Zemnieku Savieniba (Unionen av de Gröna och Bönderna) – som i praktiken styrs av den ökände oligarken Aivars Lembergs. Vienotiba misslyckades totalt med utnämningen av människorättsombudsman i februari. Och nu har de föreslagit att den nuvarande landets president Valdis Zatlers skulle väljas till andra mandatperiod också. Såpass kort är det politiska minnet – det var ju just Vienotibas politiker som för fyra år sedan protesterade mot Zatlers som kandidat när det visade sig att han som läkare tagit emot mutor.

Har Vienotiba förbrukat allt förtroende från väljarnas sida? Nej, inte än. Letterna har ju historiskt sett alltid varit mycket tålmodiga och passiva. Men hoppet på möjligheten av ärlig politik har nu många förlorat. Det är kanske just därför det inte hörs om några högljudda protester mot åtstramningens politik. Folk tror inte ens längre att det kan finnas nogonting annorlunda, bättre.

Didzis Melbiksis

Multilingual citizen. Europe, Sweden, media, politics.



Feedback
& suggestions
can be directed to










Powered by WordPress.
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-NoDerivs 3.0 Unported License.