media punk

En lettisk kvinna försökte bränna sig själv till döds framför Reichstag i söndags. Det sägs att hon ville på det sättet protestera mot den politiska situationen i Lettland.

Hemskt, eller hur? Men faktum är att det är hela Lettland som brinner. Varje dag. Vi ser fortfarande inget slut på de oändliga budgetnedskärningarna. Samtidigt stiger inflationen, vilket försvårar Lettlands chanser att införa euro 2014. Samma år som vi får betala tillbaka första delen avdet internationella lånepaketet – en miljard (!) euro. Det fanns ett förslag att förlänga återbetalningsperioden, men den idén övergavs snabbt av Lettlands finansminister. Ett beslut som välkommnades av de internationella långivarna (Valutafonden och EU-kommissionen). Att det är ytterst tveksamt om Lettland kan få tillräckligt med tillväxt för att axla återbetalningen har de tyvärr inte tänkt på.

Enligt den svenska ekonomen Anders Åslund har de baltiska staterna förlorat 15% av sin befolkning sedan 1989. Dock har vi inte i dagsläget någon hård statistik på detta. Den första vågen av massutvandring skedde 2004-2005, precis efter vi anslöt oss till EU. Den andra vågen började i o m den ekonomiska krisen 2008 – och fortsätter än idag.

Och varför skulle det inte fortsätta? Den senaste statistiken visar att det finns 163 454 arbetslösa i Lettland. Under mars månad har 5553 arbetslösa fått anställning. Enligt statliga myndigheter finns just nu 2556 lediga tjänster i hela Lettland. Då är det bara naturligt att människor söker arbete utomlands. Det är bra för dessa människor – men det minskar Lettlands skatteintäkter samtidigt som landets ekonomiska tillväxt bromsas. Och således har vi hamnat i en ond cirkel. Dåligt ekonomiskt läge + ett väldigt stort lån med strypande budgetnedskärningar som villkor –> Människor får mindre eller inga alls pengar i fickan samtidigt som priserna stiger och staten höjer skatterna för att fylla på den snabbt krympande statsbudgeten –> De yngre människor med kunskaper och färdigheter lämnar landet för att arbeta någon annanstans –> Det blir mindre kompetent arbetskraft kvar och skatteintäkterna minskar, staten blir tvungen att återigen höja skatterna och/eller sänka lönerna.

Och så fortsätter det. Var finns utvägen? Vet någon det? Hur räddar man ett brinnande hus om hyresgästerna bara flyr en efter en till de närmaste tillgängliga bostäderna?

”Om bara jag var lika ung som du så skulle jag åka härifrån,” säger min pappa till mig nu. Min mamma som skulle pensionera sig i november kommer inte att kunna göra det. Efter 46 år i arbete som läkare fick hon besked att hennes pension blir… ett belopp motsvarande 3000 svenska kronor. ”Rättvisa? Glöm det, min son. Inte i det här landet. Inte under den närmaste framtiden,” konstaterar pappan.

Antagligen är jag alldeles för ung för att vara lika realistisk/cynisk som min pappa. Jag stannar här än så länge. Men det är svårt att beskåda utvecklingen när allt runtomkring förvandlas till aska. Långsamt men säkert. Och det är inte mycket man kan göra åt det.

Didzis Melbiksis

Multilingual citizen. Europe, Sweden, media, politics.



Feedback
& suggestions
can be directed to










Powered by WordPress.
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-NoDerivs 3.0 Unported License.