media punk

Den lettiska regeringen testar antagligen gränserna för hur mycket landets journalister kommer att tåla innan de säger “ya basta”.

Idag (den 19:e april) slog två nyheter som bomber rakt ner i det massmediala landskapet.

För det första så klargjorde både chefen på public service TV och hans kollega på public service radio att de har sett “inofficiella dokument” som vittnar om kommande nedskärningar nästa år gällande public service på ca 1 miljon lats. Lettlands Radios chef Dzintris Kolats ansåg att det inte finns någon grund att inte tro på dessa uppgifter. Kolats lovade att gå till domstol om regeringen skulle verkligen försöka genomföra sådana nedskärningar. Hans kollega på TV förklarade att han i sin tur skulle förklara Lettlands Television konkursmässig. Men bara någon timme senare meddelade Finansdepartementet att det inte finns några ytterligare nedskärningar i regeringens framtidsplaner.

Den andra nyheten kom på en presskonferens som hade sammankallats för att förklara syftet med särskilda restriktioner som f o m årsskiftet infördes gentemot de journalister som ville besöka regeringsbyggnaden. T o m ackrediterade journalister fick inte komma in i byggnaden om det inte fanns någon offentlig tillställning där. Därutöver hade man begränsat tid och i vilka delar av byggnaden journalister fick intervjua politikerna. Nu förklarade en icke-namnnämnt säkerhetsanställd på presskonferensen att inte ens pressackreditering är någon garanti mot att en journalist kommer in i regeringsbyggnaden med en bomb. Säkerhetspersonal har ingen möjlighet att ha kontroll över vad alla journalister arbetar med, och därför måste man helt enkelt ha sådana begränsningar. Så förklarade de ansvariga dessa nya inskränkningar i Lettlands journalisters yrkesutövning. Dock tog det knappt några timmar – som dock var fyllda med ilska kommentarer och protester från massmedia – och då förklarade Regeringskansliet att dessa restriktioner lyfts.

Så snabbt kan det gå ibland. Varför ändrar makthavarna sig så snabbt? Jo, jag tror faktiskt att detta görs bara för att pejla läget. “Kommer de att säga ifrån nu?” tänker de säkert. I ett sådant läge är det ytterst viktigt att stå för sina rättigheter och inte ge upp. Annars kan vi förlora den friheten som vi så hårt kämpat för.

Didzis Melbiksis

Multilingual citizen. Europe, Sweden, media, politics.



Feedback
& suggestions
can be directed to










Powered by WordPress.
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-NoDerivs 3.0 Unported License.