media punk

Det var såhär framsidan av det senaste numret av den respektabla tidningen IR såg ut. ”Dumpinieks atgriezīsies” – på svenska lyder denna rubrik ”Rebellen kommer att återvända”. Visst kan man kalla den avgående presidenten Valdis Zatlers rebell. Han gjorde det som väldigt få trodde han skulle göra. För första gången i landets historia initierade presidenten parlamentets Saeima upplösning.

Vad gäller hans återkomst är dock saken inte lika given. Zatlers har sagt uttryckligen att han inte kommer att stå vid sidan av händelseförloppet. Det handlar enligt honom om ansvar. Att eftersom han har sparkat Saeiman så är han också förpliktigad att på något sätt delta och påverka resultatet av det hela.

Men han har inte sagt hur han tänker göra det.

Zatlers fortsätter som president till den 7:e juli. Dagen efter tar den nyvalde Andris Berzins över. Därefter har Zatlers i stort sett 3 valmöjligheter.

Han kan ansluta sig till något av de befintliga politiska partierna. Då kan han kandidera i valet på deras lista. Vienotiba har redan erbjudit honom göra det. Zatlers har dock hittills inte sagt varken ja eller nej till det förslaget. Och frågan är om det lönar sig att samarbeta med en lös allians av tre partier som präglas av inre motstridigheter.

Zatlers kan också starta ett nytt politiskt parti. Det kan finnas en viss poäng med detta. Ett nytt parti har i Lettland alltid haft stor chans att få en god bit av väljarnas stöd. Dessutom har Zatlers utspel mot Saeiman och hans följande drag visat honom som en klar ledargestalt. Men det finns problem. Och detta problem heter ”tid”. För att skapa ett parti med stort genomslag måste man ändå ha tillräckligt med tid. Den här gången är tiden väldigt, väldigt knapp – redan i augusti måste det nya partiet vara registrerat för att delta i valet i september. Att samla 200 personer (det minsta antalet enligt lagen) är nog möjligt. Men hur ska man hinna få med sig större folkmassan? Samtidigt skulle ett nytt parti innebära att en del av Vienotibas väljare går över till den nya politiska kraften. Skulle det förstärka eller försvaga ställningen mot oligarkerna i Saeiman? Svårt att gissa i dagsläget, men detta är ju en av de viktigaste frågorna!

Det tredje alternativet för Zatlers skulle vara att skapa en ny rörelse. Alltså en NGO, förening eller något liknande som skulle påverka politiken med utomparlamentariska metoder.

Vilket alternativ skulle passa bättre för en äkta rebell? Jag skulle faktiskt gärna vilja se att det tredje alternativet förverkligas. I Lettland har länge den dogmatiska föreställningen om politiken som någonting reserverad för Saeiman och regeringen dominerat debatten. Folklig rörelse – det skulle vara ett avvikande och uppfriskande förnyelse i den stagnerande politiken.

Men vi får se vad Zatlers väljer. Det är ju hursomhelst hans val. Och han verkar inte vilja göra några förhastade steg just nu. Det är klokt – även för en rebell.

Didzis Melbiksis

Multilingual citizen. Europe, Sweden, media, politics.



Feedback
& suggestions
can be directed to










Powered by WordPress.
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-NoDerivs 3.0 Unported License.