media punk

De internationella långivarna lämnade Lettland (vecka 45) utan en tydlig överenskommelse om de nödvändiga budgetnedskärningarna. Olika siffror hade bollats runt, också i massmedier. Till slut meddelade Lettlands finansminister Andris Vilks att det blir 122 miljoner i budgetnedskärningar, och detta budgetförslag ska då lämnas in till parlamentet Saeiman för omröstning. Oavsett vad Valutafonden & co tycker (och de tycker självklart att den siffran räcker inte)! Har Lettland blivit alldeles för kaxig för att vi åtskilliga gånger har kallats för “success story” i internationella medier samt blivit nämnda som gott exempel för sådana länder som Grekland?

Jag är ingen stor beundrare av Valutafondens strukturanpassningprogram. Men Lettlands regering ser ut att antingen inte ha en susning om vad som pågår i världen och Europa (nämligen – eurokrisen som eventuellt kan leda till en global recession) eller så struntar de i verkligheten.

Inget av dessa alternativ bådar för gott.

Sveriges Radio rapporterar om att Lettland blivit mer konkurrenskraftig pga eurokrisen och att investerarna söker sig hit nu. Fast det beror bara delvis på eurokrisen.

Den slappa arbetslagstiftningen (och ännu slappare tillämpning av denna), avsaknad av aktiva fackföreningar samt låga löner och många arbetslösa gör Lettland till ett givet alternativ gentemot t ex Grekland (eller Sverige för den delen).

Och vad kan man säga om de övriga ekonomiska utsikterna för nästa år? Jo, det ser inte alls så ljust ut som en “success story” borde vara. Lettlands Finansdepartement förutspår tillväxt av bara 2,5%. Detta håller Europakommissionen med om. Men den skriver i sin rapport också att sysselsättning och lönenivå kommer förändras bara marginellt under 2012, samt att den minskning av arbetslöshet som Lettland erfarit år 2011 har iaf delvis skett pga emigrationen.

200 000 har lämnat Lettland de senaste 10 åren, och de som är kvar har fortfarande svårt att få ett jobb.Det finns 130 000 arbetslösa i Lettland nu, och bara 30 000 av dessa får någon arbetslöshetsersättning. Resten får leva på… Ja, på vadå? Vissa får lite hjälp ifrån sin respektive kommun, andra hjälps åt av sina släktingar, de återstående arbetar svart. Sådan är denna framgångssaga.

Och tillväxt på bara 2,5%? Tja, det räcker enligt den respektabla affärsmannen Uldis Pilens bara för att betala av sina skulder – men någon utveckling är inte möjlig under sådana omständigheter.

Samtidigt aviserar statsministern Valdis Dombrovskis för att de under krisen skapade (och i sig inte tillräckliga) sociala trygghetssystem ska gradvis avvecklas. Folk har enligt Dombrovskis blivit alldeles för beroende av diverse bidrag, och därmed sker det snedvridning i marknaden.

Det märkliga är att tom sådana högerekonomer som Mårten Hansen ser kritiskt iaf på vissa delar av den kommande reformen. Och när högerekonomer höjer sina röster mot högervridna reformer, ja, då vet man att någonting är fel.

Självklart blir varje investerare glad av billig och desperat arbetskraft. Och självklart blir de glada när de kan köpa statliga eller kommunala företag för småpengar. Så sker det just nu i min hemstad Gulbene där ett riskkapitalbolag köper sjukhuset. Och någon större debatt om det finns inte. Nu är det nedskärningarnas tider, och då blir man glad att det kommer någon med en påse sedlar. Även om det är en liten påse.

Samtidigt märker jag hur man diskuterar i Sverige om riskkapitalbolag, privatiseringen av välfärden och vad detta innebär för den lilla människan. Jag hittar inte sådana benämningar som “success story” i denna diskussion. Är Lettland inte förebild för Sverige? Varför är tokprivatiseringen av välfärden och avskaffandet av sociala trygghetssystem bra för oss, men inte för svenskarna?

Det är dags att inse att Lettlands politiker inte bryr sig ett dugg om det lettiska folket. Det är bankerna, investerarna, hela finanssektorn som styr politiken här. Skillnaden från Grekland är att vi under drygt tre år har haft en statsminister som lyder allt som Valutafonden & co säger. Nu inser man att det inte kommer några ytterligare utbetalningar från de internationella långivarna (programmet avslutas detta år), men man har inga riktiga planer för landets framtid. Och då låtsas man bara som om inget kan hända oss. Som om Lettland vore en isolerad ö.

Det är vi inte såklart. Att göra aningen mindre nedskärningar i budgeten än Valutafonden & co kräver kan se bättre ut i väljarnas ögon. Men det förändrar inte den stora bilden. Vi sitter i samma båt med hela Europa, och stormen är på väg.

Didzis Melbiksis

Multilingual citizen. Europe, Sweden, media, politics.



Feedback
& suggestions
can be directed to










Powered by WordPress.
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-NoDerivs 3.0 Unported License.