media punk

Vart är vi som ett land, som ett samhälle, på väg? Den frågan borde ställas nu i Lettland. I krisens och nedskärningarnas skugga växer fram någonting som snart kan sluta likna demokrati. Samstämmighet, enighet har blivit såpass införstådd i vida kretsar att det där med tänkandet, analyserandet blir som främlingar i det nya landskapet. Och därmed försvinner också förmågan att säga emot — ja, själva idén med att protestera blir meningslös.

Att se saker och ting i ett större sammanhang krävs för ett aktivt deltagande i demokrati.

Men begriper vi i Lettland vad som sker här?

Kanske inte. Jag ger bara några exempel nu.

Nyligen så presenterade antikorruptionsbyrån KNAB en första resultat i utredningen kring företaget Daimler i Lettland. Det är enligt utredarna en muthärva som involverar både ämbetsmän på kommunalnivå samt personer i statliga bolag. Sammanlagt 6.6 miljoner euro har givits i mutor, och detta har pågått till år 2010.

Det låter hemskt. Men hur många förstår vidden av det hela? Alltså, hur kan ett såpass stort belopp överhuvudtaget kunnat gå genom vårt finansiella system? I Sverige åtalades nyligen fyra män för mutbrott kopplade till Kriminalvårdens anstalter. Beloppet där var 40 miljoner kronor, vilket blir, om jag inte räknar helt fel, drygt 4.6 miljoner euro.

Detta sägs vara den hittils största muthärva in offentlig verksamhet i Sverige. Tänk bara — lilla Lettland har lyckats att göra mer än så.

Nästa sak. En genomgång av olika projekt med finansiering från EU har visat att från 5000 sådana projekt ca 1300 har varit misslyckade. Och det finns fall med grovt bedrägeri bland dessa. Säger man att grekerna är lata? Jo, letter är tydligen inte lata — de är påfyndiga. Pengarna ska tas ifrån denna elaka EU och förbrukas. Och då blir det inte så konstigt att politikerna på EU nivå vill också bara förhandla om att Lettland ska få mer bistånd för jordbruk o s v. Men om vi slösar bort dessa pengar — varför ska vi få dem överhuvudtaget? Förtjänar vi dem? Och är EU inte tänkt att skapa en viss solidaritet länderna sinsemellan? Denna mentalitet — att bara kräva pengar som man slösar bort — har bara förstärkts av krisen och de sociala orättvisorna som vuxit fram i o m alla nedskärningsprogram.

Nåväl. Om man titar på de senaste siffrorna vad gäller landets ekonomi så blir det ännu konstigare. Tillväxt på 5%, vilket är ju bra om man jämför med övriga Europa. Men arbetslöshet är fortfarande över 10%. Och den årliga inflationen ligger på bara 0.6%, medan i januari har vi faktiskt haft deflation, -0.2% gentemot december månad. Ser det ut som en bra kombination? Tveksamt. Men tyvärr hör jag inte några röster i den offentliga debatten som skulle ta upp de problematiska aspekten av deflation,

Sedan så det där med skattemoral i Lettland. Det stämmer att en stor del av Lettlands ekonomi utgörs fortfarande av företagsamhet i gråzon. Man betalar skatter bara delvis eller inte alls.

Samtidigt rapporterar t ex SEB högljutt att folk har återigen börjat mata in mycket kontanter i deras bankomater. Volymen har vuxit dramatiskt — det var 12 gånger så mycket i 2012 jämfört med 2007. Och nej, det är inget skämt. Från 15.4 miljoner lats har det vuxit till 181.2 miljoner lats.

Utmärkt, säger SEB.

Jaha? Är det verkligen det? Det är inte så svårt att förstå vem som behöver mata in kontanter på sitt bankkonto. En del kommer från de som arbetar i utlandet. Bankerna har beräknat att 300 miljoner lats har förra året kommit till Lettland från gästarbetarna i utlandet. Att man lägger dessa pengar på sina bankkonton är väl bara naturligt. Och en annan del av pengarna kommer från de som jobbar helt eller delvis svart.

Detta är nog inget att glädjas åt. Det är inget fel med lettiska gästarbetare i andra länder i sig. Men om man skulle räkna bort alla dessa pengar som de skickat hem — ja, då skulle Lettlands ekonomi se inte alls så bra ut. Överhuvudtaget kan det inte vara bra för Lettlands ekonomi att vara beroende av pengar som tjänas på andra håll i världem. Och de som av olika anledingar arbetar svart är väl inget att glädjas åt.

Och varför ska man betala skatt förresten? Speciellt den s k “sociala skatten” som delvis sparas och formar ens pension. Häromveckan kollade en känd journalist på sitt “pensionskonto” (det är egentligen ett slags prognos på vad man kommer att få i pension, exklusive det som sparas i olika fonder hos ens bank). 120 lats (mindre än 2000 kronor) efter 17 år som han arbetat på public service TV i landet. Han skrev om detta på Twitter. Många kollade efteråt och blev lika besvikna som han.

Hur kan det vara så, frågade många på Twitter. Man betalar skatt, och det försvinner bara liksom.

Samtidigt har Girts Rungainis, känd investmentbankir i Lettland som via sitt bolag Prudentia har samarbetat med både regeringen och statliga företag, sagt öppet att det är irrationellt att betala den sociala skatten. Den slösas bort av frikostiga politiker enligt honom, pengara äts upp idag istället för att skapa en bra framtid för skattebetalarna.

Det är lätt för en man som står makten att bara spotta ur sig sådana saker. Men om alla skulle följa hans lära skulle vårt samhälle gå under. Sådana uttalanden hjälper inte att skapa bättre skattemoral heller. Han har en poäng, visst. Skattepengarna bör inte slösas bort. Men utan dessa pengar blir det nog inte bättre. Förutom kanske för sådana finansvärldens stjärnor som han som troligen har goda besparingar att leva på, om man ska tro dessa fantastiska siffror av hans arvoden som finns tillgängliga offentligt.

Och nu tillbaka till frågan som ställdes i början av texten. Vart är vi på väg? Teknokrati som bara bara handlar om mekanisk fördeling av resurser? Ett samhälle där jämställdhet och delaktighet varken behövs eller främjas? Politik som skådespel där samma gamla skräckvisa om letter emot ryssar spelas åter och åter igen?

Jag är nog inte ensam som har tröttnat på denna berättelse om vår framgång som ritas bara med siffror. Inget sammanhang, inga levande människor, bara en evighet av olika program och planer som ska implementeras.

Inget ska diskuteras på riktigt eller gå genom en äkta demokratisk process.

Detta scenario skrämmer mig. Men vardagen blir mer och mer likt det.

Didzis Melbiksis

Multilingual citizen. Europe, Sweden, media, politics.



Feedback
& suggestions
can be directed to










Powered by WordPress.
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-NoDerivs 3.0 Unported License.